Jahapp, nu är det Fredag igen, tänka sig.. ja ni vet vad jag tänker skriva... vad fort veckorna går :)
Haha.

Det snöar för fullt här hemma i Edsbyn, alldeles härligt.. får sån lust nu att hoppa på ett par skidor.
Pratade med Juggen för någon dag sen också, och då kom jag på den brilljanta ideen om att vi kan dra till slalombacken någon dag på hennes lov! Yes, de ville hon :) Och sen så ska ju proffsiga Ante och Märta lära lilla Marcus att stå på ett par skidor, det har du inte glömt va Marcus, hahaha?!

Som sagt, igår var jag och Marcus på julbuffe, och det var så gott, men man blev så mätt. Men det är kanske det som de är meningen att man ska bli, vem vet :P Jag kan djupt från mitt hjärta rekomendera maten där i från, tyvärr får ni vänta ett år tills nästa julbuffe är.
Åååhh, på tal om jul, nästa fredag ska jag, brorsan och pappsen åka till Junsele och hämta farmor. Längtar såå. Kanske borde köpa med en julklapp till Malin o passa på att lämna. Eller vad tycker du gorillan? :)
Vi brukar jämt byta julklapp med varandra, riktigt mysigt faktiskt. Tänk sen om några år då vi sitter på äldreboendet. Vi får se till att hamna på samma, så vi kan fortsätta med våran lilla tradition.

Och inte hann jag börja med några julkort igår heller, slarver som jag är. Får göra det idag istället, plus att jag ska inhandla det sista tills ikväll, och hinna med en sköön avslappning i solariet. Mmmm.

Igår när jag var ute o gick med lillkörven, och skulle gena över Öjeparken. Då tyckte jag att det lät som att den äldra damen 10 meter framför oss ropade på mig. Men blev väldigt osäker. Tillslut såg jag att hon lyfte kryckan som hon hade med sig högt upp i luften o ropade "woohooo", så att hon nästan trillade ifrån rollatorn.
Så jag gick fram emot henne för att se vad hon ville. Hon hade tydligen gått vilse i stoooora Öjeparken, och skulle träffa en med namnet Folke, för att få skjuts tillbaka hem till Viksjöfors igen. Hon hade gått runt en massa och inte hittat honom. Åsså berättade hon att hon till och med gråtit, för att hon var så trött. Och den där Folke han höll på med snickring och så.
Då tyckte jag att vi kanske kunde gå till macken så att hon fick låna telefon och ringa, men påvägen dit så mötte vi en karl som hon tydligen kände. "ååh, heej, nu har Ella gått bort sig" sa hon.
Jaha tyckte han, vad är det dårå?, och hon förklarade. Men du kanske inte ska vara ute i det här vädret tyckte han.(det snöade en massa), ska du inte gå hem till dig på skidan? "jaa, jag kan väl stanna där över natten också om det går, men sen måste jag åka hem till Viksjöfors igen". Har du nyckeln då undrade han? "Jaa, det har jag".
Så hjälpte jag henne över vägen med rollatorn, och han följde med henne hem. Sen ropade han till mig att det kan vara bra att veta att hon bor på skidan.
Haha, lilla söta tanten, hon lät så trovärdig :) Troligen så hade hon gått via tunneln från skidan till Öjeparken och virrat omkring där.

Det var min historia :)

Nu ska jag fixa med lite annat.