Ja, det kan man lugnt säga att det blev igår.
Jag skulle ju ut och gå efter duschen igår.. men då ringde pappa
och berättade att mamma hade släppt lös hundarna. Dock så
sprang dom iväg och hon såg inte skymten av dom. Örena
hade dom nog stoppat undan, för lyssna gjorde dom inte alls.

Då hade pappa och mamma hållt på letat och lockat på dom i
över 1 timme, ingenstans var dom.
Mamma frös och pappa hade bilen och åkte runt o kika.
Plötsligt kommer Gandalf överspringande till rätt sida av vägen
igen, dock var det på hårstrået att han skulle bli överkörd av en
lastbil. Pappa såg ju det hela.
Ca. 9 minuter senare hade han hittat tillbaka till mamma, så hon
fångade in honom och började gå hemåt.
Pappa var och jobbade, så han kunde inte vara borta längre.
Däremot skulle mamma gå tillbaka igen efter att hon bytt om och
lämnat G hemma.

Som tur är så är det en äldre dam som ringer på hennes mobil
och undrar om hon har en hund borta.
Då visar det sig att han sitter mitt ute på en åker och bara tittar.
Så vi tar våran bil och åker längs vägen där dom sett honom.
Var ju svårt att se nått också pga vädret, men det stod en bil
parkerad längre bort.. och då var det en underbar människa
som hade sett Boston och lockat på honom. Så han var i
skuffen där bak på kombibilen! Han blev så glad när vi kom!
Han fick byta bil och håra ner våran istället ;)
Men hjälp vad snälla människor det finns, man vet ju aldrig.
Det hade ju lika gärna kunna varit någon som tog honom o
stack.

Hur som helst så åkte vi hem med Bossan, åkte till Blåklinten
och köpte 3 miniroser i en fin träkruka och åkte och lämnade till
han som hade tagit reda på Boston. Han blev jätte glad.
Man vill ju så gärna visa hur tacksam man är. Och min idé vare!
:)
Mamma tyckte att jag var bra uppfostrad, men då sa jag att det
var av gammelmormor. Hihi.

Nej, nu ska jag äta klart min frulle, och sen blir det nog en
härlig promenad i detta fina väder som vi har idag!

Bye bye.